Öka din kunskap

Barn som utsätts för viktstigma


Sextio procent blir viktmobbade av sina jämnåriga i skolan. Barn som inte är äldre än 4-5 år vet att bantning är ett sätt att uppnå kroppsideal och hälften av alla 6-åringar är missnöjda med sin kropp. 


Naggie blev utsatt för viktmobbning som ung.

Om filmen: Under Naggies uppväxt fick hon utstå viktmobbning. Hennes klasskamrater kallade henne tjockis och retade henne på grund av hennes storlek. 


Fördjupning:


Barn som inte är äldre än 4-5 år är medvetna om att bantning kan vara ett sätt att uppnå kroppsideal. Denna medvetenhet bidrar till att en ser på sin kropp negativt och uppmanar en att ständigt sträva mot en mindre kropp. Vi bör istället börja prata om hälsa utifrån ett helhetsperspektiv som utgår ifrån forskning och inte utifrån skeva kroppsideal som skuldbelägger individer. Att skuldbelägga personer som lever med obesitas/fetma ökar självstigmat som i sin tur skapar ohälsa. Studier visar att 60% av personer som lever med övervikt och obesitas/fetma har blivit utsatt för viktmobbing och kränkande behandling vilket ökar skulden på individen. Studier visar även att den som utsätts för viktmobbning har en sämre viktutveckling över tid, jämfört med de barn som inte utsatts för viktmobbning. Det är först när kunskapen och förståelsen för sjukdomen har ökat som vi tillsammans kan tala om obesitas/fetma på ett icke stigmatiserande sätt. När vi lär barn att kroppar är olika och det är i sin ordning.  Det är dags att sluta normalisera kränkande behandling kring vikt och storlek och istället agera och säga ifrån när skällsord kring hur kroppar ser ut görs.


Hur ska vi prata med barn och ungdomar?

Vi vet att många upplever att det är svårt att prata om övervikt och obesitas/fetma. Stigmatiseringen i samhället av kroppar som bryter mot normen bidrar till osäkerheten. ”Hur ska jag uttrycka mig för att inte kränka?" = ”Kommer inte barn som är större än normen att känna sig utpekade?”= ”Bidrar inte det till ätstörningar om vi pratar om det?” tillhör vanliga frågor. Men det viktiga är att börja prata. På samma sätt som det råder nolltolerans mot diskriminering på grund av kön, etnicitet, religion, sexuell läggning eller funktionsnedsättning ska det vara lika oacceptabelt att fälla nedlåtande kommentarer till den som lever med övervikt eller obesitas/fetma. Genom att undvika ämnet står vi still, men genom att tala om det man tar för givet, fördomarna och öka kunskap om att obesitas/fetma är en kronisk sjukdom lär vi barn att kroppar är olika och att det är i sin ordning. 


Du räknas!

HOBS har tagit fram ett kostnadsfritt metodmaterial som heter "Du räknas" som riktar sig till dig som arbetar i grundskolan. I materialet finner du information om övervikt och obesitas/fetma och övningar som du kan göra med elever för att börja prata om ämnet. Klicka på bilden för att komma till materialet.