Operationen skulle bli den sista puzzelbiten

Publicerad 2019-04-24 12:29

Efter ett halvår i frihet med en ny man, ny bostad och ett ex som hela tiden anmälde mig till socialtjänsten kom jag äntligen till en terapeut som var helt underbar. Jag insåg att jag måste ta hand om mig själv och att jag måste bearbeta allt som jag varit med om under de 6,5 åren som mitt ex behandlade mig mindre värdig än gruskornen under dörrmattan. Jag gick hos denna terapeut i 2 år där jag behandlade allt ifrån att misshandeln inte var mitt fel till att varför min kropp hade reagerat som den gjorde.

När jag hittat en bit av mig själv igen så fann jag återigen glädjen i träning. Jag försökte ta tag i min vikt som hade ökat i takt med att jag slutade att äta. När jag till slut stod på 118 kg till mina 164 cm så var det som att få ett tåg över sig och jag kämpade och gick ner till 105 kg där var det stop totalt. Jag sökte hjälp för min IBS mage, vikten och att få hjälp med hela mig. Jag blev nekad hjälp av alla slag det var ju bara att gå hem och äta mindre. Och nu vägde jag några kilo för lite för att bli beviljad operation. Ja det var bara att äta igen så över en helg var jag uppe på BMI 40 igen och skickade en egen remiss och då både för mina tarmar och att göra en magoperation. 4 kg på en helg att gå upp kan låta mycket men tro mig jag behövde i princip bara gå förbi godishyllan i affären och äta en extra portion till maten och strunta i att bajsa.

Sagt och gjort alla kort tagna och egenremis inskickad och 4 veckor senare var jag på möte för att se om jag var en lämplig kandidat och det var jag.

Här någonstans kom ett glädjerus av dess like nu äntligen ska jag få hjälp jag var värd detta. Glad och positiv började jag med flytande föda jag skulle gå fyra veckor men tänkte att nu gör vi detta rejält och efter fyra veckor klev jag in med en matchvikt på 99 kg och var så stolt att jag var under 100 kg. Operationen flöt på bra och jag var hemma redan dagen efter. Jag hade inte mått så här bra på över 10 år. Jag läste vart enda bok om Gastric Sleeve och kostråd och pluggade på om proteiner och åt miniportioner allt enligt boken och alla råd.

Efter bara tre månader så kände jag mig yr och orkeslös men jag hade ju trots allt gått ner till 85,5 kg och jag såg fram emot mera. En morgon vaknade jag med värk i magen och kontaktar sjukhuset för att få råd och hjälp. Till svar fick jag att det är inget att oroa sig för du får en extra kontroll i om tre månader. Vikten stod still och magont kvarstod och vanlig mat var allt svårare att äta. Träningen var på plats då jag älskar att röra på mig och gärna tuffare sporter där man får ta ut sig rejält. Jag hade stenkoll på kaloriintaget det låg på 800-1000 kalorier per dag och jag kämpade med att få i mig mat, men ändå stod vikten still.

Jag kände att något stämmer inte och tog återigen kontakt med vården och nästan ett år efter operationen fick jag komma till en dietist som sa att alla går ju inte ner, men mer än detta ska du gå ner. Jag skrev kostdagböcker och blev rekommenderad 13 veckors flyttande kost. Mina värden kontrollerades och de var vid detta tillfälle ok. Började återigen med modifast tack gud för hallon smaken säger jag. Efter 13 veckor och återbesök stod vågen på 85,4 kg och jag var helt förtvivlad. Då tänker ni men hon har väl fuskat, inte en enda gång gjorde jag det men då var domen ”ja men visa är det så för”.

Här blev frustrationen totalt jag hade konstant ont och kunde inte äta vanlig mat då jag kräktes upp den. Jag fick en depression och kände att allt var mitt fel jag dög ju inte till något trots 10000 steg om dagen, 800-1000 kalorier per dag och hård träning så funkade inte detta för mig. Samtidigt såg jag andra som var opererade och levde på hamburgare och godis som var trådsmala. Jag tänkte att smärtan i magen säkert var inbillad men ringde ändå sjukhuset och kirurgenheten där jag opererats då de skulle ha mitt 2 årsbesök. Jag bad om att få skjuta fram detta så att det skulle bli tidigare men trots detta gick det ett år innan jag fick komma då väntetiderna är långa. Jag bad att få träffa kirurgen och fick till svar att han harinte tid och fick då träffa obesitassjuksköterskan som sa till mig att det är ju bara att äta mindre så går du ner. Jag förklarade att jag lever på flyttande, inget socker och 800-1000 kcal per dag. Och fick till svar att ”då ser man inte ut som du gör”.

Jag tappade det fullständigt när jag blev så kränkt av vården. Jag krävde att få träffa kirurgen. Arg ledsen och kränkt fick jag åka hem och det dröjde 2 veckor innan de ens kunde svara mig i telefon och att jag då skulle få en tid och den skulle bli hemskickad jag krävde vårdgarantin och tänkte nu händer det saker! 2 månader senare ringer jag dem igen för att se när tid kan få ”ja det dröjer du vet vi har många att ta hand om”. Värdena sjönk nu för var dag som gick och jag gick till min VC för att ta egna prover och jag var uttorkad trots ca 2,3 l vatten extra per dag, b vitaminbrist och en rad andra värden som var katastrofala. Inte förens i januari 2,5 år efter min operation fick jag komma till kirurgen som efter 2 min med mig tyckte att gastroskopi och magröntgen skulle göras då resultaten inte var bra. Nä det har jag ju sagt länge tänkte jag för mig själv och fick åka hem igen. Kort efter mitt läkarbesök fick jag komma på båda undersökningarna med en veckas mellanrum och jag kände nu ska de få se att jag har rätt, det är något som inte stämmer.

Mycket riktigt magsår, bildade magballonger både i över och under delen av magsäcken och läckage. Det var något som inte stämde jag hade rätt och kirurgen ville inte riktigt ta i frågan nu när jag mådde som jag gjorde. Men jag krävde att få allt på papper och vad som skulle ske härnäst. Rekommendationen blev att göra om min operation till en GBP och jag svarade genast ja för jag vill kunna äta mat och jag vill sluta ha ont. Fick svar från kirurgen att operation är nödvändig om den går att genomföra. Jag ska gå på samma fasta som vid förra tillfället och operation kommer att ske till hösten.

Detta brev var en lättnad samtidigt som ett hån här går jag och är sjukskriven pga närinsbrist och får inte jobba förens operation är gjord varför ska jag behöva vänta så länge? Jag åberopade vårdgarantin men fick samma svar vi gör inga operationer på sommaren. Men kan jag få göra den någon annanstans. NEJ var svaret då för då kollade de min adress jag har flyttat under resans gång och därav bytt landsting så nu sitter jag mellan två landsting som inte vill ta ansvar eller betala min operation trots beslut på en operation. Och jag kan säga jag var mycket tydlig från början att jag hade flyttat men det skulle inte spela någon roll sa alla.

Så vad händer nu då jo överklagningar, patientnämnder och flera instanser ska nu ta olika beslut och jag hoppas att det går min väg annars är min enda väg att betala en operation privat trots att jag har blivit felbehandlad av landstinget. Magballonger kan bildas det är en risk men läckaget är en felbehandling och det är denna som orsakar smärtan och näringsbristen.

Med vetskapen jag har idag så hellre tjock och glad än smal och sjuk. Trots detta tänk så kommer jag ändå att slåss för att få igenom min operation men detta för att må bra rent fysiskt, vikten blir denna gång en bonus om det ens blir någon viktminskning.