Hetsätningen blev min förutsägbara värld
Publicerad 2021-02-18 10:23
Vid tolv års ålder minns jag att jag satt vid matbordet och tittade på när mamma blandade ihop pannkakssmeten inför söndagskvällen. Kvällssolen sken längs med bordskanten och min mammas hy glänste vackert i den. Jag minns att jag frågade vad som händer med min kropp om jag skulle äta två stycken pannkakor? Kommer det att synas på mig? Kommer jag att väga mer? Idag vet jag att jag egentligen i mina tankar frågade: Kommer livet att förändras och kommer jag att förlora kontrollen över mig själv och mitt liv eftersom jag förlorar kontrollen över mitt matintag.
Jag minns att jag under min barndom kände mig som en lugn och stark ung tjej, en tjej som genuint trodde på mig själv, på min förmåga, mitt omdöme samt att jag var bra som jag var. Jag var lycklig där jag befann mig i livet och jag litade på mig själv och mina drömmar inför framtiden. I efterhand tror jag att jag var lycklig för att jag kände att det bara kunde bli bättre i framtiden, såväl för mig som för min familj. Jag tror idag att detta grundade sig i att vi levde i något av en ovisshet och utsatthet, ett existensminimum som relativt nykomna flyktingar till Sverige och en saknad efter en pappa i familjen, att livet där och då inte alltid var så enkelt, men att framtiden genuint upplevdes ljus av såväl mig som min familj.
Det som jag upplevde präglade mig och min barndom något tyngre var ämnet kring mat, träning och vikt, ett ämne som kom att prägla mitt liv i tio år framöver och som under denna period genomsyrade en oändligt stor del av mina tankar, känslor och upplevelser. Jag utvecklade ett mönster i att hetsäta för att dagen därpå börja om med att äta vad som enligt mig själv var nyttigt och hälsosamt. I verkligheten var detta “nyttigt och hälsosamt” ett väldigt strikt förhållningssätt till mat och träning som ingen annan fick ta del av, endast jag själv. Därför anade inte heller någon i min omgivning att någonting liknande pågick inom mig och i mitt liv, kanske framförallt för att det inte syntes på min kropp och för att jag upplevdes som genuint glad och harmonisk. Inom mig var det dock ett ständigt pågående krig där jag ständigt stupade.
Idag kan jag med nya ögon förstå att min hetsätning grundade sig i ett kontrollbehov för allt det i livet som jag inte riktigt kunde kontrollera. Det var ett sätt att pausa mitt liv från en oförutsägbar värld och ta steget in i ett lugn, in i en tryggare värld. I denna värld kunde jag vara själv utan att känna någonting, endast en tillfredsställelse av att vara här och nu, av att tugga och svälja mat. Idag inser jag att jag bokstavligen talat inte kände någonting och det egentligen började så fort jag började planera min tillflykt till maten. Längtan efter det där klockslaget när mamma inte längre var hemma - längtan efter min värld av mat och inga tankar eller känslor. När jag flyttade hemifrån blev det värre. Jag kunde planera mina inköp, göra fler av dem och jag var mer ensam nu än någonsin, ingen kunde veta och ingen visste. Planeringen där övergick från enstaka timmar av hetsätning till två, tre dagar i rad. Jag spydde endast en gång, aldrig mer.
I ett desperat behov av att bli bekräftad att jag inte var ensam i mina upplevelser, förde jag mina fingrar längs med bokryggarna i biblioteket, så ofta jag fick möjlighet. Jag skrev inlägg på forum på internet och en period fick jag även stöd av en kurator. Jag upplevde inom mig att svaren och stödet fanns där ute, jag kunde bara inte alltid hitta det, kanske för att ämnet där och då var väldigt okänt och kanske även tabu, men att svaren och stödet fanns, det visste jag.
Vad jag trodde skulle bli en livslång resa med ett mönster som jag inte hade kraft att bryta, började en dag att trappas ner för att en annan dag försvinna helt och hållet. Med handen på hjärtat kan jag inte säga vad exakt som fick mig att en dag vakna och känna att det behov som härskat mitt liv sedan tio år tillbaka, plötsligt inte längre fanns där. Kanske var det kuratorns hjälp och stöd för några år sedan, kanske jag först nu var redo att själv ta steget ur det destruktiva mönstret, kanske jag fått kontroll över mitt liv och inte längre ville fly ifrån det? Min relation till mat och träning förändrades väldigt drastisk och jag blev lyhörd för vad jag verkligen behövde - ett stöd i att hantera livet och lära mig att leva i det med eller utan kontroll.
Har du också erfarenhet av hetsätning och vill dela din berättelse? Maila din berättelse till ambassador@hobs.se . Om du tycker det är svårt att få ner dina tankar på ett papper kan vi istället intervjua dig och skriva sin berättelse tillsammans med dig.